Jag försöker hitta tillbaks till mig själv men det var svårare än jag trodde.. Jobbet har brytit ner mig känner mig som ett tomt skal.. mitt humör växlar och jag kan börja gråta för ingenting :/ många säger att jag måste börja tänka på mig själv och då är det träning som får mig å må bra för då kan jag fokusera på mig själv å låta tankar å funderingar flöda...men nåt som verkar störa mina läsare är att barnen är på dagis.. Jag älskar mina barn över allt å ni får tycka jag är en dålig mamma det skiter jag fullständigt i.. jag gör vad som är bäst för min familj.. å just nu är det att jag måste hitta tillbaks till mitt glada jag.. å mina barn älskar å vara på dagis å vara med sina kompisar.. så vad är fel i å ha dom där?? När jag vart sjukskriven för stress så sa läkaren att jag måste göra de som får mig å må bra.. å träning är min medicin å självklart umgås jag med mina barn vad va de för dum jävla fråga??Barnen ska hämtas snart å jag lovar jag kommer umgås med dom ;-) Jag tror att grunden till dessa ibland "dumma" komentarer är för att andra kanske inte har samma möjlighet å prioritera träning å få in de i sitt familjeliv som jag... Jag klankar väl inte ner på dig som förälder? så varför klankar du ner på mig?
Men alla som väljer att ha sina barn heltid på dagis trots att man själv är hemma då ibland har ju visst "möjlighet att få in träningen i familjelivet" som du får.
Jag tror inte folk reagerar på just det utan tror snarare att de tycker det är konstigt att du inte vill umgås mer med dina barn eftersom du har dom på dagis hela dagarna även fast du själv är ledig.
