Nu är han här <3

Den 1:à mars kl 9 på morgonen så gick mitt vatten så de va bara å klä på barnen, rasta Jason, åka å lämna barnen å sen upp till förlossningen... Uppe på förlossningen va jag bara öppen nån cm så fick åka hem å vänta på att de skulle sätta igång...

Åker hem å köper med mat å så kommer Sandra över lite värkar som kommer å går men dom avtar åxå så bara fortsätta vänta... På kvällen blir dom lite tätare så ringer förlossningen, upp för ännu en koll.. Bara öppnat mig till 3 cm hem igen å försöka sova då kl va rätt mycket.. Kommer hem lägger mig å värkarna blir tätare å mer intensivare biter ihop till ca 2:30 då jag känner att jag inte orkar mer så ringer upp igen å dom ber oss komma...

Vi får ett rum direkt vi kommer upp nu har jag öppnat mig till ca 4 cm det går sakta men värkarna blir mer intensiva vi får gå runt i korridoren å jag känner att jag börjar må illa av smärtan å ber om ryggmärgs bedövningen hon undersöker mig å är öppen nästan 5 cm så hon ringer efter narkos läkarn som kommer å sätter den å ont gjorde de... Men värt det :-) värkarna vart mycket mer behagliga efter bedövningen börjat värka så jag va nöjd :-)

Efter ett tag börjar jag känna ett himla tryck och får jätte ont å frågar barnmorskan hur de e möjligt me bedövningen å då säger hon att trycket neråt går inte att bedöva bort.. Å den smärtan vart bara jobbigare å jobbigare så hon undersökte mig å jag va öppen 8 cm så hon bad mig hålla emot värkarna i minst en halv timme å de va allt annat än lätt för jag ville bara hjälpa till men jag lyckades men efter den halv timmen så sa jag att de känns som jag måste trycka på.. Ny undersökning å hon sa de e bara å trycka på när dom kommer.. Å Gud tänkte jag.. Å jag kämpade på å ont gjorde de.. Krafterna försvann jag vart orkeslös å smärtan olidlig.. Gjorde såå ont grät, å va nära å bryta ihop orken fanns inte.. Men på nåt konstigt sätt kom den Tillbaks å jag tog i som aldrig förr då de kändes som vi stått still ett tag å efter en stund såg hon huvudet å värken slutade när halva huvudet va ute å jag skrek av smärta kändes som nån stod me en tändare där nere :-( men efter nån mer kryst värk så va han ute :-)

Han kom till världen den 2:à mars kl 8:30 han va 51 cm lång och vägde 3145 gram och han heter Alexander :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0