Livet är för kort...
Igår fick det mig att inse att livet e för kort för att bråka å tjafsa om små saker för de kan hända nåt oväntat sååå fort.. Jag fick ett mess av en väldigt nära person till mig vill inte lämna ut nå namn för vet inte om personen i fråga vill de. Men i messet stod de i alla fall att hon låg på lassarettet å ska få blod å sen opereras. de hade växt ut en knöl som va tvungen att opereras bort.
Jag blev så klart väldigt rädd å blev jätte ledsen.. Ville upp till lassarettet på en gång men de gick inte för besökstiden va över så de va jätte jobbigt å natten har vart jobbig man har ju legat å tänkt hur har de gått hur mår hon.. Så när jag vakna imorse så messade jag henne direkt å fråga hur allt hade gått å hur hon mår.. Å hon mådde jätte bra å allt hade tydligen gått bra.. Hon skulle eventuellt få åka hem redan idag hon väntade bara på ronden så de e bara å vänta å se jag har för mig att ronden brukar börja vid kl 10..
Hoppas hon får åka he idag för sjukhus e inte roliga så där vill man inte vara..
Har allt gått bra å hon mår bra då borde hon ju få åka hem, jag messar henne efter 10 å kollar om hon e kvar eller om hon har hört nåt..
